Mitt
perspektiv på livet börjar år 1932 då jag som
tioåring i folkskolans fjärde klass hade 5 km till skolan.
Buss dit klockan
sju på morgonen och hem till fots. I ur och skur.
En lång skolväg efter
en lång skoldag, också
på lördagarna. Matrast
på en bänk i korridoren
utanför klassrummet där några medhavda
smörgåsar sköljdes ner med ett glas vatten.
Vi bodde i Fresta, en
grannkommun till Sollentuna. Det är
så pass länge
se´n att vårt telefonnummer var Täby 25. Jag var den
ene av de
två priviligierade elever
i klassen som skulle komma att gå vidare till
läroverket.
Men innan jag fyllt fjorton var
jag föräldralös - ett
förhållande som i
hög grad kommit att påverka mitt liv.
Det blev dock Schartaus 1939-41 och sedan egna fördjupningar
i de mest skilda ämnen. Under mitt verksamma
liv har jag arbetat som anställd (även utomlands) i tio
år och som egenföretagare i mer än trettio. Jag har
lärt känna
engelska, franska, portugiska och österrikiska mentaliteter
alla präglade av erfarenheter från krigsåren
1939-45.
Nu är många av mina dåvarande vänner borta men
några håller jag fortfarande mer än 50-åriga
kontakter med!