Jag citerar ur Tage Lindboms bok "Efter Atlantis":                                                          16 januari 2005 "Varför kom den socialistiska arbetarrörelsen att följa Marx? Varför segrade inte Fourier, Louis Blanc, Saint-Simon eller Proudhon? Var Marx lättfattligare och mera läst? Ingalunda. Av alla hans miljoner anhängare har endast en liten bråkdel försökt att tillägna sig något mer än vad den ytligaste broschyrvisdomen ger. Eggade hans framtidsprofetior? Jovisst, men gav inte andra socialister ännu härligare mål att sträva efter? Var det inte Fourier, som lovade att till slut hela atlantiska oceanen skulle smaka lemonad! Var det kanske känslan av att tillhöra en växande och mäktigare klass, proletariatet? Jovisst, men den tanken saknades inte heller hos Blanc och Proudhon. Var det känslan av att vara med i en samhällsutveckling både som subjekt och objekt, att oundvikligt vandra vägen framåt i den proletära gemenskapen mot den ödesbestämda socialistiska befrielsen? Jovisst, men många dylika läror hade predikats till proletariatets hugsvalelse  långt före marxismen men med mycket klena resultat. Men Marx gav proletariatet något, som ingen annan givit. Han sköt undan alla funderingar om hur det framtida samhället skulle se ut, han besvärade inte arbetarna med konstruktiva samhällsplaneringar. Han gav dem något, som varken Saint-Simon eller Fourier eller Blanc eller Proudhon  givit dem. Han gav dem impulserna till att hata. Ingenting fick stå i vägen för proletariatets kollektiva, befriande anonyma hat. Hatet blev proletariatets religion och Karl Marx blev dess profet."                                                                                                                                     Tillbaka