Hederlighet och rättvisa är ord som inte  längre ingår i många aktiva socialdemokraters vokabulär. Har man sitt på det torra så
"skiter" (myndighetsspråk) man i medmänniskan. Detta gäller i synnerhet när socialdemokratiska auktoriteter, fackpampar och riksdagsmän är i farten.

Den  "lille" socialdemokraten har sedan länge lärt sig att det är bekvämt och angenämt att överlåta mer eller mindre alla avgöranden  åt de stora grabbarna. Man underkastar sig utan att knysta regerings- och riksdagsbeslut;  som är helt uppåt väggarna och framtvingats av särintressen - exvis - miljöpartiets nya järnväg där regeringen kastar10-tals milliarder i sjön". 

Folk i gemen har slutat att "bry sig" för man vet att det är lönlöst.  Dessutom är man rädd för repressalier om man alltför
energiskt  hävdar en icke politiskt korrekt uppfattning. Mot medlemmarnas  uppkäftighet  "ställer sig facket i vägen!"  Som tack för att man håller käften så får man någon extra sjukdag eller någonting annat som staten betalar - man begriper inte att
man själv i slutändan står för  nådegåvorna.

Det räcker att lyssna på pigdebatten för att förstå att någonting är allvarligt fel i Sverige idag.
                                                                                                                                                                        Tillbaka